Emily

Jag har ju inte hunnit ha Crespo så länge, men redan på den här korta tiden har jag fått lära mig lite om hans olika egenheter.

 

För där ska han nämligen kissa och bajsa. Och det gör han även om höet ligger i vägen. Om man däremot lägger höet längre in i hagen, närmare sjön, så äter han upp allt. Misstänker att han vill avnjuta sin mat samtidigt som han kan blicka ut över sjön. Livsnjutaren!

 

Häromdagen trodde jag nästan att han skulle dö när jag red. Han kändes så himla konstigt och det släppte inte förrän han hade fått stanna och lassa ur sig rejält. Springa och bajsa = omöjligt för Crespo.

Tror vi måste försöka jobba på detta innan vi ger oss ut på dressyrbanorna.

 

Jag släppte honom lös i ridhuset häromdagen, för att han skulle få sträcka ut och rasa av sig lite, vilket han inte kan göra i hagen eftersom den dels är så liten och dessutom isig och hal.

När jag släpper loss honom och förväntar mig en serie bocksprång och lite vildhästfasoner, får jag istället en häst som lydigt springer på en volt runt mig. Hela tiden.

När jag sedan avlägsnar mig mot dörren så följer han mig som en hund, och sedan roar jag mig lite med att gå runt, stanna, springa i cirklar och serpentiner, hela tiden med en stor, svart häst i hasorna. Vildhästliv är inget för herr C. Han vill vara med mamma!

 

Första gången jag spolade Crespo efter ett ridpass så ville han inte alls vara med. Han trampade runt och såg ut som att jag försökte döda honom. Men efter ett par gånger så har han ändrat uppfattning och nu är det hans favoritsysselsättning. Dock har jag lite problem när jag ska spola huvudet, eftersom han hela tiden försöker dricka ur slangen. Han gapar stort och lapar i sig varende droppe han kan få tag i. Resultatet blir att hela stallet blir vattenfyllt eftersom han sölar ganska mycket.

 

Ja, han har sina fyr för sig. Och det är väl dessa egenheter som gör att jag tycker om honom mer och mer för varje dag som går.