Emily

Borde egentligen gå ut och köra igång dieselvärmaren på bilen eftersom det är -10 grader och jag hatar att sätta mig i en kall bil.

Borde också äta frukost nu så att jag orkar hålla energinivån uppe under de närmsta sex timmarna då jag ska stå och hålla träningar i Vilhelmina Ridklubbs ridhus.

Borde också göra något åt mitt fruktansvärda utséende. Seriöst, jag skulle kunna få små barn att gråta.

 

Men jag tänkte att jag bara måste berätta lite om min nya häst. (Surprise!)

Igår var det nämligen löshopping på schemat och då var det minsann någon som vaknade till. Crespo hade nog fram till då trott att han hamnat i dressyrhelvetet, där det inte ens fanns en bom så långt ögat kunde nå. Men igår kunde han som sagt dra en lättnadens suck då han fick syn på vår lite egendomligt byggda löshoppningsbana. (Man kan utan att överdriva säga att det finns mer att önska när det kommer till hindermaterial på Stall Söråsele, men ni vet vad den där snubben i Project Runway brukar säga: "Make it work!")

 

Det blev tyvärr inga bilder eller filmer eftersom jag själv blev så tagen av hur vacker min häst är när han hoppar, så jag stod mest där som ett fån och gapade, och växte nog även ett par centimeter, så nu kanske jag slipper använda pallen när jag ska kamma manen?

 

Det enda negativa med Crespos löshoppning var att jag höll på att frysa ihjäl. Han skötte sig nämligen helt själv så vi behövde inte assistera alls utan bara stå och glo medan han galopperade runt och hoppade. När han tagit sig över hindren bockade han glatt och sen sprang han fram till mig och stoppade sitt stora huvud i min famn. Gulle!

 

Nej, nu måste jag sätta fart. Mer skryt och superlativ om min underbara häst kommer förmodligen ikväll, så håll ut gott folk!