Emily

Som ni redan vet så har jag haft en otrolig fördel med att stå med Crespo i Åsele. Nämligen chansen att få träna för Ida så mycket. Nu är jag så bortskämd att jag nästan gruvar för att åka till Vilhelmina imorgon.

 

Dock finns det vissa saker med Ida som är otroligt irriterande.

Blandannat så är hon stenhård. Hon liksom kräver att man ska rida hela tiden. Att "åka runt och vänta på bättre tider" är tydligen ingenting hon tycker att man ska syssla med när man sitter på hästen. Typiskt! Det är ju min favorit.

 

Idag hade jag dock laddat upp med en del ursäkter såsom "Jag orkar inte" "Det går inte" och "Jag kan inte!" eftersom jag var mörbultad efter gårdagens ridpass, och litegrann för att jag är lat av naturen.

Behöver jag ens nämna att hon totalt ignorerade detta och fortsatte gorma om att min höger skänkel hängde som en död sill längs sidan på hästen och gjorde absolut ingen nytta?

 

Vanligtvis när någon ger mig kritik så brukar jag svara med ett fräsande "Gör det bättre själv då!"

Det är irriterande nog totalt uteslutet i detta fall då jag vet att hon skulle göra det ungefär tiotusen gånger bättre.

I sömnen.

Om hon var förlamad från halsen och ner.

 

Så det var bara att bita ihop och börja göra som hon sa, och kan ni gissa? Min häst blev kanonfin. När jag gjorde som hon sa.

 

Efteråt så svettades jag och Crespo ikapp och vi tog en liten promenad längs Kärleksstigen som avskrittning.