Emily

Jag har fortfarande inte en enda bild på mig och Crespo när vi jobbar, men jag lovar, det ska styras upp.

Sen kan jag väl känna att när jag är i stallet och när jag rider så vill jag gärna koppla bort omvärlden och helt ägna mig åt hästen och det jag håller på med, därför blir det helt enkelt dåligt med bilder från stallet.

 

Både i lördags och igår kändes Crespo inte riktigt bra. Visst, han gjorde det jag bad om men mer var det inte. Han var liksom inte riktigt med. Kändes mest som att han var i andra tankar.

Idag däremot, var han lite sur i början. Han stretade mot handen, vilket jag direkt mötte upp med skänkel. Idas tips till mig som jag verkligen tagit till mig är att alltid driva på när han stretar, inte dra tillbaka i tygeln.

Detta fungerar jättebra då utmaningen för Crespo är att tänka framåt istället för uppåt.

 

Vi travade först lite serpentiner, stora volter samt skänkelvikningar över diagonalerna men fortfarande var han lite stretig. Formen var väldigt ojämn och han gick ömsom över och ömsom bakom tygeln. Då galopperade vi lite, precis som vanligt med volt på kortsidan och "ökning" (alltså full gas) på långsidan.

När vi skulle in på volten efter långsidan och jag gick på honom lite med ytterskänkeln svarade han med några rejäla bakutsprång.

Jag blev först lite paff, och sen full i skratt, och vi fortsatte att galoppera.

 

Och som vanligt efter en liten sammandrabbning så infann sig miljonkänslan.

 

Vi red förvänd galopp, gjorde galoppfattningar från skritt, vi gjorde öppnor och skänkelvikningar, och vi ökade och minskade tempot och hela tiden var formen stadig och hästen var som bomull att sitta på. Jag ville aldrig sluta rida!

 

Så hädanefter önskar jag att alla pass inleds med lite bocksprång, helt klart en bra lösgörande övning :-)