Emily

Lilleman får hö fyra gånger om dagen och han har också fri tillgång på halm. Då håller han magen igång och så har han något att pilla med om dagarna.

Det är inte lätt att ta selfies med de här grabbarna.

Häromkvällen red jag Lilleman. Vi plumsade runt i djupsnön i paddocken och han var så duktig. Sen hängde vi på Malin och Timo som var ute och tolkade med tefatet efter Atom. Det tyckte Lilleman var kul.

Åh, vad jag älskar våra hästar.  De är bäst på allt!

Fredagen spenderade jag med min underbara bror, och kvällen avslutade vi på Gotthards. Fantastisk mat, god öl och trevligt sällskap. Kan man ha det bättre?

Vi satt länge och pratade och trivdes och gick inte hemåt förrän vid halv tolv.

Lördagen ägnades åt kursen, men när vi var klara för dagen gick jag och brorsan och provianterade lite på Subway, och sen låg vi på mitt hotellrum och slappade och pratade.

Jag gillar verkligen att umgås med mina syskon, så trots att helgen var lång, intensiv och tröttsam så kände jag mig ändå fylld av energi när jag kom hem igårkväll. 

Lilleman och Robert har trampat upp området där alla fiskare ska sitta, men välten. Lilleman är bäst på allt!

Crespo har fått jobba i ridhuset och han är så sjukt fin att rida just nu.  Jag älskar min fantastiska häst! 

Idag for Robert och Lilleman först ut med välten och preparerade ridvägarna. När de kom tillbaka så fick Lilleman dra in höbalar till både Crespo och Åsnan i hagarna. Han jobbar hårt och metodiskt och är fullt fokuserad på Roberts instruktioner. 

För Crespo var det vila på schemat, så därför skulle vi ta en stillsam promenad.

Problemet var dock att Crespo fick syn på Lilleman på långt håll, och därefter var han så upprörd att han gick i någon slags passage hela promenaden, med svansen rakt upp och vidgade näsborrar. Suck!

När vi kom tillbaka släppte jag honom i hagen, och där fortsatte cirkusen. Han studsade och bockade, attackerade höbalen och bar sig åt.

Lilleman arbetade på i godan ro trots Crespos lilla uppvisning och jag misstänker att han tycker att Crespo är rätt löjlig.

Ja, de är verkligen charmiga de där två.

Men, det är bara att ladda om. Jag och Crespo får försöka träna på egen hand istället.

Jag var inte så förtjust alls i Zafir från början då han var dåligt uppfostrad och opålitlig. Men ju mer tiden går så växer han mer och mer in i rollen som ridskolehäst, och nu tycker jag att han är helt fantastisk. Han är faktiskt bara en unghäst, 6 år i år.

Det spelar liksom ingen roll om alla hästar i stallet står inne, Åsnan ska absolut ha Crespo eller Lilleman i boxen bredvid.

Lilleman uppskattar att vara Crespos stand-in.

Crespo verkar inte bry sig så mycket om att hans kvinna sällskapar med andra när han är borta. Han står gärna och chillar med spikmattan på rumpan.

Efteråt var jag liksom lite skakig och frusen. Hela dagen idag har jag liksom känt mig seg inuti huvudet och haft en slags konstig värk.

Därför beslutade jag att Crespo skulle få ledigt idag och att jag skulle lägga mig och vila en stund på eftermiddagen.

Men då solen verkligen strålade utanför så fick jag så dåligt samvete för Nikki, så istället tog vi med Loffe på en tur med sparken.

Lycklig hund och lycklig tjej i underbart väder.

Robert och Lilleman har varit ute och preparerat ridvägen och jag och Crespo har tränat krumelurer i ridhuset.

Vilka killar! 

Idag har han vilodag, så det blev massage och rykt här på kvällskvisten. Imorgon ska jag upp i sadeln igen,  längtar!

Jag får liksom nypa mig i armen, för jag kan inte tro att det är sant att vi numera jobbar med byten, arbetspiruetter och tramp! 

Idag skrittade jag i 20 minuter innan Ida kom, och då började vi direkt med galopp. När jag travar fram riskerar jag att låta Crespo bli lång, framtung och långsam. Istället tog vi galoppen direkt och där har jag lättare att rida honom rund och genomsläpplig direkt. Vi red svaga slutar längs långsidorna, stora volter på kortsidorna, varvat med skänkelvikningar på diagonalen, förvänd galopp och byten. Underbara häst!

Sen gick vi in och samlade runt Ida och idag kändes det så enkelt. Det kändes som att jag skulle kunna vända hur centrerat som helst! Crespo tar verkligen jobbet fint numera! 

Efter en skrittpaus gjorde vi några byten och galoppslutor och sen skulle vi prova trampa lite. Tanken är ju att Crespo ska lära sig att kvicka sina ben, men döm av min förvåning när Ida utbrister (lika förvånat tror jag?) "Emily, det där är ju piaff!"

Så fort han trampade bra så travade vi ur och Crespo blev så himla taggad! Älskade killen, som kan så mycket!

Då Robert hade plogjour och har spenderat hela helgen i plogbilen, så har jag varken bilder eller filmer. Ni får tro mig helt enkelt, även om det kan verka osannolikt. Speciellt för er som såg oss på tävlingsbanorna i somras, hehe!

Hjälten!