Emily

Jag skulle jogga Crespo lite lätt i ridhuset och redan när jag tagit på mig stövlarna så rann svetten längs ryggen på mig, och hjärtat bankade i bröstet som en hammare. Välkommen febern.

Aja, det blir ett lätt joggpass tänkte jag. Bara lite serpentiner, lite förvänd galopp, checka av framåtbjudningen och lösgjordheten. Det borde jag klara!

När jag travat och galopperat lite kände jag bara att kroppen inte orkade med. Crespo kändes riktigt fin och framme, men jag orkade knappt sitta ner i sadeln.

Galopperade över lite bommar som låg framme, och det var då det konstiga hände...

Jag, dressyrtanten Emily, som är fullständigt livrädd för att hoppa, hämtade två block och byggde ett hinder. (Jag är medveten om att det i hoppkretsar nog kallas för en upphöjd bom, men i min värld var det ett högt och skräckinjagande hinder!)

Sen ställde jag mig i lätt sits och hoppade över hindret. Tre gånger. I galopp. Helt frivilligt. 

Och det märkligaste av allt var att det bara var jättekul!

Crespo tyckte nog det var ett rätt schysst upplägg. Han fick skutta över ett minimalt litet hinder och sen överöstes han med klappar, kramar och beröm.

Jag skyller på feberyran.  Den kan få folk att göra märkliga saker.