Emily

Just nu går allt i hundranittio knyck känns det som. Jag tycker att vardagen består av måndagar och söndagar, morgon och kväll. Hela tiden. Jag hinner knappt kliva upp på morgonen förrän det är dags att gå och lägga sig igen. Var tar tiden vägen?

 

Nu är det ledigvecka och då är som alltid Nikki prio ett. På plats nummer två kommer Crespo, och allt annat får liksom stå tillbaka lite. Men hur det än är så finns det ju vissa måsten, och det är städning, tvätt, matlagning, räkningar osv osv... Och sen kommer jobbveckan då allt består av jobb och jobb och jobb, och så lite sömn och lite stall om man har tur.

 

Hursomhelst. Ridningen går bra, Crespo känns liksom väldigt stabil och det känns som att vi hela tiden tar oss lite framåt, även om det börjat plana ut lite mer nu på slutet. Men det är ju helt normalt med tanke på hur fort framåt det gick i början. Vissa dagar känns det faktiskt helt rimligt att börja tänka på tävling.

Vissa dagar, kanske inte så mycket...

 

Nej, jag har inte tid med detta, måste passa på att hinna få lite gjort medan Nikki sover. Och med det menar jag: Läsa en bok och äta choklad.

Kvällen är den enda stunden som man kan ägna lite tid åt sig själv. Bäst att passa på.