Emily

Lindy

Det sägs att tiden läker alla sår. Jag vet inte hur många gånger jag har hört det.

Men jag tvivlar fortfarande.

Visst kan det finnas stunder då jag minns de fina minnena, då jag kom ihåg hur bra vi hade det och hur underbart allting var.

Men för det mesta så innebär hennes minne bara smärta.

Jag saknar henne fortfarande så mycket att jag inte alltid kan andas ordentligt.

Jag kan fortfarande inte bara se tillbaka på vår tid och glädjas åt att jag fick ha henne i mitt liv.

Jag kan inte acceptera det. Jag vill ha henne tillbaka!

Jag kan inte leva utan henne. Jag är tom, halv, sårad, ensam. Jag har inte varit mig själv sedan hon försvann. En del av mig saknas ju, hur ska jag kunna vara mig själv då?

Hela min identitet var skapad av henne. Det är omöjligt att kunna leva vidare utan att det känns som en viktig kroppsdel är amputerad.

Men jag börjar vänja mig.

Med att leva som en halv människa.

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Det kommer aldrig finnas någon som hon.

Och det kommer aldrig att finnas någon som jag, som jag var när jag var med henne.

 

 

 

Hur gammal lev din Lindy? Vad var det som hände med henne?
Det är sant att tiden INTE läker alla sår men man lär sig att leva med dem...

Fina fina Loppan!
Det är sant att ingen kommer kunna ta hennes plats och att du förmodligen aldrig kommer "sluta" sakna henne. Men du måste åtminstone tänka att du gjorde det enda rätta för hennes skull och att de åren ni fick tillsammans säkerligen var lika viktiga för henne som de var för dig ( om jag minns hennes historia rätt) kram fina frugo1 (och säg till om du behöver ett fullblod att fylla häst-dagarna med) ;)