Emily

Min lillebror Erik är 21 år och han gör mig ofta full i skratt.

Som ni vet så brukar individer ur det manliga släktet i 20-årsåldern vara totalt meningslösa och ärligt talat ganska störiga.

Men inte min lillebror.

 

Han överraskar mig ofta på ett bra sätt och jag blir ofta förvånad över hur...bra han är.

Som igår tillexempel när jag bjöd honom på pannkaksmiddag:

Medan jag vispade ihop smeten och förberedde maten så stod han bredvid mig, hjälpte till, vispade, lärde sig, frågade, deltog. Istället för vad man hade kunnat vänta sig av en såndär ungdomlig person, att han borde sitta med sina långa ben utsträckta i någon soffa och fippla med mobilen.

 

När jag sen skulle hänga tvätten, så fann jag honom stå vid min sida och hjälpa till! Medan han konverserade så stod han och hängde upp sockor och Nikkis klänningar, istället för att ligga på golvet och utstöta gutturala läten och konstiga förkortningar såsom FML och OMG och LOL och sånt som såna där unga killar brukar.

 

När de redan torra kläderna sedan skulle in i garderoben så fick jag till min förvåning (och stora förtjusning) se min lillebror börja vika kläderna i min garderob och bringa någon slags ordning i min annars väldigt kaosartade garderob. "Alltså Emily, om du håller lite ordning så ryms det ju bättre" förklarade han.

Enligt mina egna forskningsrapporter kring killar i 20-årsåldern så borde han istället sitta och knappa på datorn och vråla "Är maten klar nångång eller!?"

 

Nej, han är verkligen inte som alla andra otroligt irriterande individer i samma åldersgrupp. Sen kan jag ju lite snabbt nämna att han också är snygg, vältränad, smart, påläst och socialt kompetent. Han är verkligen ett riktigt kap. Synd bara att han aldrig kommer att kunna ha ett normalt förhållande.

Det är bara så, jag menar, han har växt upp med mig och min syster och är därför lite lätt saboterad, plus att vi aldrig kommer att finna någon tjej god nog åt vår bror.