Emily

Jag fattar inte varför jag aldrig lär mig.

Jag är 26 år och kan fortfarande inte räkna ut den enkla ekvationen mat + stress = ont i magen.

Som vanligt så kastar jag i mig maten likt en gammal stövare och nu sitter jag här som vanligt med magknip.

Suck, vad jag är trött på mig själv.

 

Har absolut ingenting att stressa över, för jag har precis klarat av alla dagens måsten.

Började dagen med att ta sovmorgon till klockan 9. Regnet öste ner utanför och jag måste erkänna att det var välkommet. Min kropp kändes nämligen som om den blivit tuggad och utspottad av något slags sagomonster och det enda jag ville var att ligga stilla och göra så lite som möjligt.

Det är ju dock absolut förbjudet om solen skiner och man har en femåring i huset.

 

Så jag gjorde vad varje ansvarsfull förälder skulle ha gjort. Jag hyrde en film som handlade om Barbie.

Efter lite slappt soffhäng så skjutsade jag kiddet till morfarn och släpade sedan min tunga kropp till gymet där jag totalchockade igång den med 5 kilometers barfotalöpning och lite armstyrketräning.

Efter det kände jag mig lite mer som en människa och kunde ta itu med planeringen inför det kommande bröllopet som jag och Robert ska på om tio dagar. (Ja, jag vet, lite sent att komma på det nu, men jag jobbar bäst under press).

Jag beställde tre klänningar, dock ingen av de jag visade igår eftersom ingen av dem fanns i stolek S. Jag ringde och bokade hotellrum. Jag satte över pengar till brudparets bröllopsresa. Jag ringde till Robert och sa att han måste sätta tillbaka sin tand. Och medan jag gjorde allt detta så läste jag en bok, tvättade kläder, lagade mat samt pratade med min lillebror i telefon. Multitasking, that´s my name!

Sen satte jag mig vid bordet sådär som jag brukar, med halva arslet utanför stolen, som om jag var på väg någonstans, och kastade i mig korv, potatis och ägg i en halsbrytande hastighet. Tills jag fick superont i magen och fick lägga ner verksamheten helt.

 

Och nu sitter jag är och funderar över hur min hjärna är skapt.

Jag menar, jag är LEDIG! Jag behöver inte göra någonting alls, och speciellt inte i detta hutlösa tempo.

Varför gör jag såhär hela tiden?

Jag borde varva ner.

Och framförallt så borde jag ägna dagarna åt något mer spännande så att jag kunde blogga om något annat än potatis och Barbiefilm.

 

Men på torsdag vankas det roadtrip. Och är det någon ekvation jag lärt mig genom åren så är det Emily + Madde + roadtrip = fullständig katastrof och upphov till många braskande rubriker.

Håll ut!