Kärlek

När jag såg Robert för första gången tänkte jag: "Den där karln ska jag ha!"
Och jag brukar ju få som jag vill.
 
Ganska snart insåg jag att han nog verkligen var mannen för mig. Men efter idag så vet jag med all säkerhet att det är så. Det finns liksom inga tvivel.
Hur vet vi det då?
Jo, här ska ni få lite bakgrundsinformation om mitt forna liv.
 
Höhantering åren 2000-2008: Hämtar löshö.
Liten släpvagn. (Som man måste låna av den bittre fadern, och därmed stå i tacksamhetsskuld i ett helt liv)
Liten bil. (Som man bara kan hoppas håller ihop hela vägen)
Oftast en extrem jävla kyla. (Det är det alltid när man ska hämta hö, även om det är vår eller höst)
Löshö som först ska packas upp på den lilla släpvagnen för att sedan lastas av den lilla släpvägnen och sedan packas in i ett litet höbås på Vilhelmina Ridklubb.
Och för att löshöet ska rymmas i det lilla höbåset så måste det såklart trampas. Det innebär att man får hö överallt. I näsan, i halsen, innanför kläderna. Man får även mjölksyra i benen.
 
En månad senare är höt slut. Då upprepas proceduren.
 
Höhantering 2008-2011: Köper rundbal.
Rundbalen levereras visserligen snabbt och smidigt till ridklubben, men lämnas av utanför hagen/höbåset beroende på om man tänker ge hästen fri tillgång eller inte.
 
Vid det förstnämnda alternativet måste man få in balen i hagen. Med egenproducerad kroppsstyrka. Behöver väl inte ens förklara hur jobbigt det är.
Sen trampar hästen mest i höt, bajsar och kissar och ligger i det.
Och blir fet.
 
Efter två veckor upprepas proceduren.
 
Om man å andra sidan tänker undvika fetman och bajsandet och istället förvara höbalen i hörummet och portionera ut höt i säckar, så:
Fryser höhelvetet och man sliter och drar i skiten tills man är helt skinnflådd i handflatorna.
Eller så hinner balen mögla innan man hunnit använda upp hälften.
 
Men.
 
Höhantering 2013: Köper hö i Åsele.
Sätter sig i en varm och skön lastbil.
Sover halva vägen eftersom man inte behöver köra själv.
Mannen lastar höbalarna med en traktor medan man själv pussar på sin häst.
Man kör hem höt. (Alltså, sover)
Man puttar ner balarna.
Den balen som ska användas, öppnas och bärs in i kakor i höbåset på under 5 minuter.
Klart!
 
Jag älskar min karl. Och det smidiga höet som går att köpa i Åsele.

Kommentarer
Postat av: Emma

Vi åkte ned till Sundsvall för att de skulle göra en undersökning av lungorna som de inte kan göra i Umeå, de hade hittat förändringar på röntgen.
Under narkosen fick han hjärtstillestånd och de kunde inte rädda honom :'(
Så istället för att de ringde o sa att nu kan ni hämta honom som jag o mamma gick o väntade på så berättade de detta och det känns som att en stor bit av mig dog där. Min älskade älskade pälsboll. Det är så ofattbart tomt och jag saknar honom så otroligt mycket.

2013-12-17 @ 14:43:51
URL: http://ulay.se
Postat av: Madelene

Pörskans smidigt hö var det!
Blir det inte vanligt torrhö nästa gång så ska jag försöka köpa såna där balar jag med!

2013-12-18 @ 12:28:38
URL: http://nusseliten.blogg.se

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0