Emily

Trots att det drog in ett jäkla snöoväder precis när jag skulle bege mig ut på gårdagens löprunda, så tvingade jag mig iväg. Men jag kan lova att det kändes att det var ett tag sen...

I vanliga fall brukar jag komma in i andra andningen efter cirka två kilometer. Då brukar det helt plötsligt kännas lätt, jag brukar hamna i fin takt till musiken och känna att tja, det här med löpning är ganska gött ändå.

Men inte igår.

Jag sprang ut till Lövliden, jag skulle uppskatta att det är ungefär treochenhalv kilometer från där jag parkerade bilen. Det gick tungt hela vägen bortåt.

Riktigt tungt. Jag snorade, fick ont i öronen, fick mjölksyra i benen och kom inte in i rätt andning. Jag tänkte bara vafan sysslar jag med?

Stannade sen i Lövliden och spottade lite, stretchade lite, och försökte återfå andan.

 

På vägen tillbaka skänkte jag en tanke till mina benhinnor som vanligtvis är väldigt känsliga, så jag försökte mig på intervaller. Jag sprang under en låt (hade mp3n med givetvis) och gick en... Men när jag var inne på andra löpintervallen så kom plötsligt den där härliga känslan och vips hade jag sprungit hela vägen tillbaka utan större problem.

 

Stretchade noga när jag var tillbaka vid bilen och tackochlov har jag inga känningar i benhinnorna idag. Dock har jag en sjuk träningsvärk i rumpan (?) och på utsidan låren. Så idag blev det en stillsam promenad med mammas hund Kiitos.

 

Kan iallafall konstatera att jag måste bli bättre på att ta mig ut. Min kondition är milt sagt en katastrof!