Emily

I somras hade vi tur att få låna ponnyn Ramzes i två veckor då jag hade semester. Nikki var överlycklig. Hon red varje dag och "kammade" tills ponystackaren knappt hade någon päls kvar.
Den 1 oktober ska Ramzes få bli Vilhelminabo igen, nu för en lite längre period.
Detta innebär en hel del jobb för mig imorgon. 



Jag måste bearbeta den bittre fadern för att få tag på lite billigt (läs: gratis) virke från min forna arbetsplats.
Jag måste prata med Emma på ridklubben och preparera henne med tusen frågor. Det var länge sen jag hade häst nu och bortskämd som jag är på mitt jobb så har jag helt glömt bort hur man beter sig på en kommunal ridanläggning.
Jag måste hämta hö uppe hos mamma.
Jag måste ringa veterinären om vaccination.
Och tillsist så måste jag nog sätta mig på tradera samt alla sidor på hela internet där man kan köpa hästutrustning. Det finns inget som helar själen så mycket som att få shoppa lite hästtäcken.

Jag undrar om inte den hemska ponnymamman i mig håller på att vakna till liv ordentligt nu. Om jag inte passar mig så står jag snart på läktaren och skriker åt Nikki om hur man håller tyglarna på rätt sätt.