Emily

Jahapp, klockan är 4 och jag ligger vaken och kan absolut inte sova. Väntar bara på att klockan ska närma sig vettig tid så jag kan åka och släppa ut hästarna. 

 

Nikki red Zafir igår och åkte av för första gången. En rejäl åktur fick hon, och landade på armen och gjorde sig illa. Men tapper och modig satt hon upp och red vidare. Så duktig!

 

Här på Crespo, vid ett annat tillfälle.

Resten av arbetsdagen kämpade jag mig verkligen igenom. Svetten rann, hjärtat bankade och jag var helt skakis.

Eftermiddagen spenderade jag i soffan och jag fick flashbacks från när jag hade svininfluensan 2012.

Tog mig iallafall till stallet och promenerade Crespo i tjugo minuter. Att rida var inte ens att fundera på.

Nu ligger jag i soffan igen, med en kopp te. (Ni fattar hur sjuk jag är. Jag som hatar te!)

Jag har bestämt mig för att Crespo ska få en tre dagars vila. Eftersom jag ska vara borta hela torsdagen, så tänker jag att det får bli en microvila för honom nu, så kanske jag har en chans att bli frisk en gång för alla från den här långdragna febern.

(Är du nöjd nu mamma?)

Nu ska jag äta glass under värmefilten och försöka koppla av. 

Vi hjälptes åt imorse hela familjen att släppa ut hästarna. Sen åt vi frukost i fikarummet innan vi mockade boxarna.

Jag och Nikki hämtade Crespo och Zafir och red ett tidigt morgonpass. Så roligt att kunna rida tillsammans, och båda hästarna skötte sig superbra!

Efteråt putsade vi utrustningen, och sen åkte Nikki till Lövåsen för att fortsätta rida och själv åkte jag hem och sov på soffan i nästan tre timmar! Kändes helt sjukt, men antagligen behövde jag det.

Sen åkte jag och plockade in hästarna, hämtade Nikki, köpte tårta och så åkte vi och firade min pappa. Till sist blev det en sista sväng i stallet och nu ska vi titta på Stjärnornas hoppning innan det är dags att göra kväll.

Imorgon står träning för Ida på schemat för både mig och Nikki.

Jag skulle jogga Crespo lite lätt i ridhuset och redan när jag tagit på mig stövlarna så rann svetten längs ryggen på mig, och hjärtat bankade i bröstet som en hammare. Välkommen febern.

Aja, det blir ett lätt joggpass tänkte jag. Bara lite serpentiner, lite förvänd galopp, checka av framåtbjudningen och lösgjordheten. Det borde jag klara!

När jag travat och galopperat lite kände jag bara att kroppen inte orkade med. Crespo kändes riktigt fin och framme, men jag orkade knappt sitta ner i sadeln.

Galopperade över lite bommar som låg framme, och det var då det konstiga hände...

Jag, dressyrtanten Emily, som är fullständigt livrädd för att hoppa, hämtade två block och byggde ett hinder. (Jag är medveten om att det i hoppkretsar nog kallas för en upphöjd bom, men i min värld var det ett högt och skräckinjagande hinder!)

Sen ställde jag mig i lätt sits och hoppade över hindret. Tre gånger. I galopp. Helt frivilligt. 

Och det märkligaste av allt var att det bara var jättekul!

Crespo tyckte nog det var ett rätt schysst upplägg. Han fick skutta över ett minimalt litet hinder och sen överöstes han med klappar, kramar och beröm.

Jag skyller på feberyran.  Den kan få folk att göra märkliga saker.

Ida är förutom min tränare och vän, även min gamla chef.

Jag jobbade hos henne i cirka tre år, och jag har fått vara med vid inridning av unghästar, utbildning av äldre hästar,  jobb med "problemhästar" och allt där emellan. Jag fick följa med på tävlingar, clinics, treårstest med mera. Att jobba tillsammans med Ida har gjort att jag känner mig trygg med det arbete vi gör med Crespo nu, och det är lätt att se den röda tråden i träningen.

Förutom att jag får möjlighet att träna för min tränare på hemmaplan så är det också så himla roligt att få se de andra ekipagen och deras utveckling. Att få se Maddan och Robbe gå från någon slags rodeouppvisning som fick publiken på läktaren att slå händerna för ögonen till att bara efter ett par månader kan sitta och trimma förvänd galopp och travskolor gör mig lycklig ända in i själen.

Eller att se den inbitna hoppryttaren Jessica, som knappt suttit i sadeln på 15 år, vara med och träna och dessutom visa upp riktigt bra ridning på en svår häst. Sånt inger hopp om att vår klubb är på väg upp!

Vi tränar, äter pizza och pratar om våra framgångar och motgångar. Gemenskap. Precis vad en liten klubb i Västerbottens inland behöver för att överleva och utvecklas.

Jag är stolt och tacksam. Stolt över min ridklubb som kämpar i alla lägen och som visar driv. Tacksam över möjligheten att ha en sådan duktig och engagerad tränare som stöttar oss.

Kan man annat än längta tills tävlingssäsongen drar igång igen?

Ja och så ska jag ju jobba såklart.

Bäst att tugga lite ingefära.

Igår fick Crespo en vilodag i form av 45 minuters skritt för hand ute i skogen. Sen red Nikki lektion och så åkte vi och hämtade en halmbal. 

Idag ska jag rida ett dressyrpass och träna på vår hemläxa: kvicka bakben!

Vaknade vid 7,30 och åt frukost med Robert. Sen åkte vi upp till Golisen med tårta till Torsten som fyller år.

Hämtade upp mamma på vägen och efter att vi fikat tog jag, mamma och mormor en promenad bortåt vägen och tände ljus för mormors bortgångna släktingar.

Jag får aldrig sådan ro i kroppen som när jag är i Golisen. Det är det enda stället som jag känner mig hemma på, och att få spendera tid med mormor känns värdefullt.

Väl hemma igen åkte jag och Robert till stallet. Nikki kom tillbaka från Umeå, jag joggade en fin Crespo i ridhuset, Robert var ute och jobbade med Lilleman i skogen, och sedan lagade vi middag tillsammans innan vi åkte runt och tände ljus hos Lindy och Roberts föräldrar. 

Nikki drog iväg på fest, och jag och Robert fixade i stallet och drack kaffe hos min pappa.

Sen avslutade vi kvällen hemma. Jag och Nikki låg och läste och pratade rätt länge innan hon somnade.

Vissa dagar är liksom så bra bara.

Bästa, bästa Robert mockade boxarna, fyllde höpåsarna, fyllde vattentunnorna i hagarna, och dessutom tog han in en ny bal och packade in den i höbåsen.

Så när jag slutade jobbet behövde jag bara ägna mig åt hästarna. Så lyxigt!

Vi började med att sladda skrittstigen med Lilleman, och sen linade jag Crespo över cavaletti.

Nu ligger jag nerbäddad i soffan medans Robert filar mina trötta fötter. Hah,  jag fick det bäst!

Ponnyn Pulver ska tillsammans med Nikki delta i Halloween-hoppet på lördag, så han pimpades lite extra med tanke på det.

Nu är båda hästarna försedda med vinterskor och brodd, vilket alltid känns lite sådär. Såklart är man ju rädd för broddtramp osv, men det är också en påminnelse om att vintern är här.

Imorse hade vi snöblandat regn. Fy!

Jag har knappt suttit en sekund idag, förutom timmarna på kontoret då förstås, och Britta skrattade lite åt mig ikväll och påpekade att om man ska hinna konversera med mig så måste man springa bredvid. "Samtal i farten" som hon uttryckte det.

Men så är det vissa dagar bara...

Nu ligger jag iallafall stilla, i soffan. Gruvar lite för att gå i säng då jag sover så förbannat dåligt just nu.

Men men, imorgon kommer bli en bra dag. Jag ska rida och sen är det Bonde Söker Fru. Helig timme!

Ska strax iväg och jobba, och när jag slutar ska jag kvicka mig till stallet och fixa mockningen. Sen ska Crespo skrittas, Nikki ska rida lektion och jag ska på styrelsemöte. 

Däremellan ska det ju ordnas med mat, och hästarna ska ryktas och höpåsar ska packas medmera, medmera. 

Ingen leda och tristess här inte.

Finns det något som klår hästar, sol och en god vän?

Älskar helgerna i stallet.

Tillsist var det dags för Crespo. Vi joggade bara lite lätt i ridhuset och avslutade med att skritta ut en sväng.

Hade fullt upp på jobbet, så tiden gick fort.

På eftermiddagen red jag Crespo och han gick riktigt fint. Vi jobbade mest i galopp med enkla byten och förvänd galopp.

Sen hade vi tacokväll i stallcafeterian och vi var en hel hög med folk som åt tillsammans och hade trevligt. Efteråt tog vi in hästarna och gjorde kväll för dem. 

Så idag skulle jag ligga kvar i sängen till nio minst.

Eller hur, klockan är 07.25 och jag har varit vaken i snart en timme. Så typiskt!

Jag tänker iallafall ta det lugnt här på morgonen. Läsa lite, äta frukost, se på barnkanalen med Nikki och inte göra mig någon brådska.

Sen blir det stallet. Crespo ska ridas, hagarna ska mockas och så ska Nikki få rida Klöver.

Och nej, det är inget kinky på gång, jag håller på att gå in mina nya stövlar.

Jag fick massor gjort på jobbet, jag kände mig pigg och glad och på eftermiddagen var det dags för träning!

Crespo var så fin idag! Jag kan inte riktigt förklara men han var med mig på ett helt annat sätt än tidigare. Visst, ibland fick jag påminna honom att ta med bakbenen i galoppen. Och ja, två gånger studsade han iväg med mig så Ida fick skrika "Sitt kvar! " Men även i de situationerna så kändes han påverkbar. 

Vi red mycket galopp idag med. Diagonalslutor, förvänd galopp och massor av enkla byten. Avslutade med travskolor och två ökningar och då hade jag en helt underbar känsla. Crespo bar sig själv och jag kunde sitta och åka med!

Tyvärr kom vi inte med på bild eller film idag med. Ska skärpa mig på den punkten. Lovar!

Kvällen ägnades åt en föreläsning med en agronom från St:Hippolyt och det var både intressant och informativt. Mycket visste jag redan, men det skadar aldrig att fräscha upp kunskaperna!

Vissa dagar älskar jag mitt liv!