Emily

Ofta hör man alla dessa duktiga ryttare (ja, alltså de som tävlar lite högre klasser än lokal LB) prata om hur viktigt det är med ett fungerande team runtomkring sig.

Jag kan inte annat än att hålla med. Och jag tror inte det spelar någon roll om man rider GP eller LC, om man inte har folk runtomkring en som stöttar och hjälper till, så kan man inte få det att fungera.

Jag har en sådan fruktansvärd tur, som har ett kanonteam.

 

Robert är min absolut största och viktigaste supporter. Om det inte vore för att han fanns till hands för att mocka, koppla hästsläp, köra in hö, fylla vatten och fixa hundra andra saker runtomkring så hade det funnits mycket mindre tid för mig att rida. Att han fixar så mycket markservice gör att jag kan koncentrera mig på ridningen till 100%. Dessutom gör han det möjligt för mig att slappna av även om jag måste befinna mig på jobbet. Han promenerar Crespo på vilodagar, han tar in honom på kvällarna, han ryktar och han fixar, så jag kan jobba i lugn och ro utan att behöva oroa mig för Crespo.

Och inte att förglömma att han står i kalla ridhus med filmkameran i högsta hugg, köper sadlar, skjutsar till träningar, peppar, stöttar och hejar på oss i alla lägen. Utan hans optimism och framåtanda så skulle jag aldrig åka och tävla eller träna i den utsträckning som jag nu har möjlighet att göra.

Sedan hade jag ju inte ens haft en häst om det inte vore för Robert. Det var nämligen han som bestämde att vi skulle köpa Crespo från första början.

 

 

Ida är en så stor del i min och Crespos resa, på så många sätt. Förutom att hon är min tränare så är hon även en god vän och min mentor som kan hjälpa mig ur alla svårigheter.

Ida var den som tipsade mig om Crespo och om det inte vore för att jag fick möjligheten att ha honom hos henne den första tiden så hade jag aldrig vågat ge mig in på den här resan från första början.

Hon är alltid ärlig som tränare, och jag vet att när hon berömmer så menar hon det. Hon säger inget för att vara snäll. Som tränare är hon också nogrann, lämnar aldrig något åt slumpen. Fixar man inte basicjobbet så får man slita med det tills man kan det. Man hoppar inte över något steg på vägen. Samtidigt är hon peppande och får en att lära sig saker man aldrig trodde man skulle kunna göra.

Att hon sedan åker till tävling för att hjälpa mig på framridningen fastän det är 9 mil enkel väg, det går liksom inte att värdera i pengar!

 

Lovisa och Natali är mina skötare och de tar hand om Crespo om jag är borta/jobbar konstiga pass eller ibland bara för att de vill. Båda tjejerna är oerhört nogranna och jag kan alltid vara helt lugn när de har hand om Crespo. Det jag möjligtvis får oroa mig för är väl att han tappar pälsen av alla dessa timmars ryktande. Om jag inte hade dessa två skulle jag aldrig kunna ha någon häst, eftersom jag är så väldigt noga med vem jag lämnar honom till.

 

Sen får man inte glömma hovslagaren Göran, som förutom att hålla hovarna i toppskick, kommer till undsättning när man helst behöver. Sena kvällar, nationaldagen...spelar ingen roll. Och kan han inte komma när det behövs, är man välkommen hem till honom och får dricka kaffe med hans fru medan han fixar hästen. Det är inte dåligt ska ni veta!

 

Mina föräldrar kanske inte är så superintresserade av det här "ryttandet" (som min käre farfar skulle sagt) men de har trots allt alltid ställt upp genom åren på sina egna speciella sätt. Nuförtiden behöver de inte skjutsa runt på hästen så förut när jag var yngre. Och mamma behöver inte längre släppa ut hästar och ta på flughuvor som när jag bodde hemma, men numera får de mest ställa upp som barnvakt om jag ska åka iväg eller om det inte passar att ha med Nikki i stallet. De kanske inte förstår allt när det kommer till hästar, men de förstår att det är viktigt för mig, och då ställer de upp. Även små prestationer kan vara guld värda, såsom att de kommer och tittar när jag rider, och "ooh":ar och "aaaah":ar och säger "Åh vad duktig" när jag visar de 4590 filmerna på Crespo ur min mobil.

 

Som sagt. Om jag inte hade haft de här människorna runtomkring mig så hade jag aldrig kunnat hålla på med det här hästeriet som jag gör nu. Ni är alla guld värda och jag kan inte tacka er nog!