Midsommarritten i Nordmaling.
Ska försöka summera gårdagens tävling, fastän huvudet känns tungt. (Har jobbat natt och ska snart lägga mig och sova ett par timmar)
Först och främst måste jag säga att det var en väldigt trevlig tävling. Glada och trevliga människor som tog emot oss, smidig och väl genomförd tävling (jag märkte då inte av något strul) och allmänt trevlig stämning.
Jag kommer helt klart att åka tillbaka nästa år.
Hursom.
Jag red Crespo i ridhuset på tävlingsplatsen kvällen innan när vi anlänt. Han kändes fin och han var lugn och trygg med den nya milijön. Inga problem.
När det var dags för framridning inför vår start, en LB även denna gång, kändes han inledningsvis också fin. Han travade på bra och jag fick kommentarer om att han såg fin ut.
Sen blev han rädd för högtalaren när den plötsligt dånade till precis när vi passerade utgången. Detta var precis efter att jag fattat galopp, och jag hann knappt reagera förrän vi var i andra änden av ridhuset.
Och sen var hästen som förbytt!
Han stusade runt, bockade och drog iväg. Jag hade absolut inget att säga till om och det kändes lite som att Crespo skrattade och liksom: "Hähää, jag kan göra som jag vill, blä blä!"
Supermoget beteende, verkligen!
Jag försökte efter bästa förmåga att galoppera och göra lite förvänd galopp och skänkelvikningar för att få honom att tänka på annat än bus, men inte med ett jättegott resultat. När vi blev kallade till banan så kändes det som att vadsomhelst kunde hända, speciellt eftersom tävlingsbanan var utomhus och jag och Crespo är inte alltid så bekväma med varandra utomhus.
Men jag skulle aldrig ha tvivlat på min stjärna. Såklart fattar han när det är skarpt läge och när vi red in på banan kände jag att hans fokus var tillbaka. Sen fick jag precis som i Lycksele sitta lite passiv och mest hänga med. Jag hade lite känslan av att Crespo sa "Stör mig inte. Petar du på mig med den sporren så kommer jag att sparka mot den, bara så du vet...Sitt still och åk med!"
Även om jag hade kunnat kosta på mig några fler halvhalter, och det fanns lite mer att önska här och där så kände jag ändå halvvägs in i programmet att det nog såg rätt okej ut.
All rodeo på framridningen gjorde att Crespo var lite mer framme och absolut mer ihop än sist, och vi hade inga direkta missar.
När jag red ut från banan kände jag mig nöjd. Jag hade ju inte ramlat av och vi hade inte backat eller hoppat ut över dressyrstaketet. Jag anade kanske att vi skulle få snäppet högre procent än förra gången, men döm av min förvåning när jag fick protokollet och såg summan 66,21%
Helt otroligt! Jag hade nästan 7or genom hela programmet förutom någon ensaka 6,5 och en 5,5 på sista halten där han ställde ut ett bakben.
Den procenten räckte till seger och ingen var nog gladare än jag.
Skojar bara. Robert var såklart gladast av alla. Han var så stolt över sin häst att jag trodde han skulle spricka!
Bilderna har jag i mobilen och jag orkar inte fixa med filmer och skit nu. Jag måste verkligen sova. Gårdagen blev lång och inte hann jag få någon direkt sömn heller innan nattskiftet. Så nu säger jag godnatt och på återseende.
Ja, och jag behöver väl inte skriva att min häst är bäst och allt det där. Det vet ju alla vid det här laget.
Kommentarer
Postat av: Maddan
Det är du verkligen värd, som du tränar och donar! Sitter här med ett stort leende och är så glad för din skull. Nordmaling är ett bra ställe, när gabban var där och tävlade så vann hon också :)
Svar:
Emily
Postat av: Emma
Grattis! Fasiken vad kul :D
Svar:
Emily
Postat av: Marlene
Åh vad roligt att det gick så bra med Crespo:-)!!! Jag hade tänkt ge mig ut snart på banorna också om vi klarar det:-)) han är inte redo riktigt än min Mirco:-)
Svar:
Emily
Trackback
