En härlig ritt såhär på fredagskvällen.

Rubriken är Roberts påhitt, men dock så sann.
Crespo alltså, som ni kanske numera vet är min fantastiska häst som jag nämner lite då och då, gick verkligen som en klocka ikväll! Det går inte med ord att beskriva känslan när allt klaffar, när man känner att man själv gör rätt, och hästen kämpar åt samma håll, och allt liksom bara känns enkelt och roligt.
 
Jag tror inte jag kan hålla koncentrationen uppe tillräckligt länge för att skriva ett helt blogginlägg, för jag är så sprudlande glad, så jag återkommer en annan dag då livet är lite mera skit.
 
Natti!

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0