1 år med Crespo

Nu är jag lite sen med det här inlägget, för vi hade egentligen vår ettårsdag i torsdags, men då fanns det ingen tid, så det kommer nu istället.
 
Som sagt, ett år har gått sedan denna stora, svarta, underbara häst klev in i mitt liv och jag kan utan att tveka säga att det varit ett underbart år.
Livet med hästar brukar ju bjuda på både toppar och dalar, men när jag tänker tillbaka så har det faktiskt varit väldigt få dalar och väldigt många toppar. Övervägande bra helt enkelt.
 
December 2013:
Jag hämtade Crespo alldeles i slutet av november, och de första dagarna bekantade vi oss mest med varandra så man kan väl säga att vår resa egentligen började i december.
Jag minns att jag var jävligt nervös första gången jag skulle rida honom, eftersom jag fått höra en del historier av folk som kände till honom sedan tidigare.
Men han skötte sig verkligen snyggt och jag fastnade snabbt för honom. Jag hade sådan tur som kunde ha honom hos Ida i Åsele i början och det var en enorm trygghet att ha henne bredvid de första gångerna jag red. Det är verkligen något jag kan rekommendera när man köper en ny häst: Ta hjälp av din tränare redan från start!
De första ridpassen var verkligen långt ifrån var vi är idag. Jag studsade i sadeln, Crespo stretade upp med huvudet och jag hade svårt att styra. Det såg nog allt annat än stiligt ut.
 
 
Januari 2014:
Vu flyttade hem till Vilhelmina och jag började väl hitta knapparna mer och mer i ridningen. Jag tyckte fortfarande att Crespo var aningens opersonlig. Han fanns liksom bara, och gjorde väl inget direkt stort intryck på mig egentligen förutom att jag mer och mer började uppskatta ridpassen. Dock så bestod de fortfarande av en hel del stretande och jag hade fortfarande lite svårt att styra och hitta takten. Jag minns att jag sa någon gång att "om ett år hoppas jag att jag skrattar när jag tänker tillbaka på den här tiden" och det kan jag väl säga att jag gör nu. Det var verkligen inte snyggt, även om jag tyckte att det gick bättre och bättre.
 
Februari 2014:
Tror inte det hände så mycket här. Vi tragglade väl på bäst vi kunde, och jag köpte en ny sadel. Efter sadelbytet började det hända litegrann med Crespos rörelser iallafall. Han blev mycket friare i bogarna, och jag som just börjat kunna rida något sånär bra, började studsa som en apa i sadeln igen.
Här började också Crespo vakna till liv litegrann och jag började mer och mer ana en personlighet. En personlighet som hela familjen blev förtjusta i.
 
Mars 2014:
Här började det nog att hända litegrann. Vi tränade för Ida så ofta vi fick chansen och nu började jag komma i underfund med hur jag skulle styra för att kunna rida lite skänkelvikningar och förvänd galopp. Planerna på att kanske kunna starta en tävling innan årets slut började ta sin form.
 
April 2014:
Träningen fortsatte. Jag provade att rida ut ett par gånger med varierat resultat. Fortfarande skötte Crespo sig utmärkt i ridhuset, men när jag red ut så började jag förstå lite vad folk menat när de sa att han hade sina egenheter. Annars gick det mest framåt och jag började mer och mer fastna för denna underbara häst.
 
Maj 2014:
Hårdträning inför tävlingsdebut!
Den sista maj åkte vi till Lycksele och red en LB:2 båda dagarna. På framridninen höll jag på att åka av flera gånger och jag upptäckte att Crespo blev rätt spänd bland andra hästar. Inne på banan blev han dock lugnet själv och vi red ihop 60% båda dagarna, vilket jag var jättenöjd med eftersom det var vår första tävling tillsammans och dessutom min första dressyrtävling någonsin!
 
Juni 2014:
Träningarna fortsatte och under juni åkte vi iväg på en tävling till, i Nordmaling denna gång. På framridningen var det rodeo minst sagt och jag var nära på att stryka mig i sista stund. Men jag red iallafall in på banan ändå, och vi red en LB:1 och skrapade ihop 66% som räckte hela vägen till seger.
Här kände jag verkligen att jag och Crespo började bli ett team på riktigt.
 
Juli 2014:
Här åkte vi till Åsele i tre veckor och kombinerade bete och träning. Åkte också in och "smorde upp" lite trötta kotor och när vi sedan flyttade hem till Vihelmina igen så tog vi ett par veckors ledigt där vi skrittade ut i skogen och hade det bra.
 
Augusti 2014:
Tillbaka till allvaret igen. Träning och fokus på nästa tävling som ägde rum i Lycksele. Denna gången skulle vi ge oss på LA och det var här topparna och dalarna blev extra tydliga. Ena dagen åkte jag av, och nästa dag red vi vår första LA:3 på 63%
Återigen fick jag komma ihåg att vi ändå var rätt nya som team och att det kommer att ta många tävlingar innan jag lär mig att matcha honom på rätt sätt. Men alla erfarenheter är bra erfarenheter och jag kände ändå att vi åkte hem med flaggan i topp.
 
September 2014:
Här blev det fokus på träning och jag kände mer och mer att vi var på väg någonstans. Ny mål sattes upp inför kommande säsong. (Mer om detta i ett kommande inlägg)
 
Oktober-November 2014:
Här blev det en liten viloperiod, även om vi höll igång. Det blev en del renovering med equiterapeut och sadelutprovare och tanken var även att tänderna skulle kollas. Dock har vi inte fått någon tid än så jag hoppas det blir av inom kort.
Här kände jag att motivationen tröt litegrann men jag intalar mig att det är nyttigt att ta lite "time off" och vi har mest ridit korta joggpass, löshoppat, tömkört osv.
Även om det varit en liten trist period så har det gjort Crespo gott både mentalt och kroppsligt och nu kör vi igång för fullt igen mot nya mål.
 
Jag är så otroligt glad att jag fått tag på denna fina häst och jag hoppas vi får många fina år tillsammans!
 
 

Kommentarer
Postat av: Carolina

Det är så roligt att följa er resa och jag imponeras hela tiden av din målmedvetenhet. Ni har kommit långt på ett år! Det ska bli spännande att följa fortsättningen!

2014-12-03 @ 08:00:17
URL: http://carpia.blogg.se

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0