Emily

Idag försöker jag och min familj att ta hand om mig och vara snälla mot mig.
Jag började redan gårkväll med att ta en lång motabortångesten-promenad tillsammans med min lillebror. (Förresten är det sjukt skrämmande att han är en 19-åring med skäggväxt och körkort! Jag menar, han var nyss 3 år och grät över att tuppen ätit upp hans pepparkaka. När hände detta liksom?)

Imorse ringde väckaren 06.45 och 06.55 befann jag mig nere i stallet för att fodra och släppa ut privathästarna. Idag gick det lite bättre än igår, då jag redan klockan 07.03 var så irriterad så jag höll på att gå av på mitten.
Men imorse hade jag ungefär 20 minuter av ensamhet med hästarna och katterna, och då kan humöret inte vara annat än på topp.

När jag släppt ut hästarna och mockat till Ramzes så åkte jag hem, kokade gröt och hade en mysig frukost tillsammans med Nikki. När klockan närmade sig 9 råkade jag däcka uppe i sängen och vaknade inte förrän närmare 12!
Vaknade då av att ytterdörren smällde igen. Då var det Jocke och Nikki som kom hem.
Dom hade varit på affären samt givit hästarna lunchhö. Fan vad det är gött med en familj som kan hjälpas åt med detdär hästeriet.

Sen låg jag och drog mig i sängen tills lunchen var färdig och så masade jag mig bara ner till dukat bord.
Och nu ska Jocke sova ner Nikki medan jag bloggar och käkar godis.
Fan vilken fin start på dagen.
Nu när jag får ha lite egentid och vila upp mig så kommer jag att vara världens mest snälla och pedagogiska mamma sen när vi ska åka ner och rida på Ramzes.

Yes.