Emily

Jag tävlar med fina Matilda och Skara Ridsportom en ny ridhjälm.

 

 

 

Tyvärr så höll min kära syster telefonen åt fel håll när hon filmade, och jag har inget redigeringsprogram, så det är så här det får bli. Men man ser iallafall att det är en häst, och att vi rider åt rätt håll och sådär.

 

Ska försöka summera gårdagens tävling, fastän huvudet känns tungt. (Har jobbat natt och ska snart lägga mig och sova ett par timmar)

 

Först och främst måste jag säga att det var en väldigt trevlig tävling. Glada och trevliga människor som tog emot oss, smidig och väl genomförd tävling (jag märkte då inte av något strul) och allmänt trevlig stämning.

Jag kommer helt klart att åka tillbaka nästa år.

 

Hursom.

Jag red Crespo i ridhuset på tävlingsplatsen kvällen innan när vi anlänt. Han kändes fin och han var lugn och trygg med den nya milijön. Inga problem.

När det var dags för framridning inför vår start, en LB även denna gång, kändes han inledningsvis också fin. Han travade på bra och jag fick kommentarer om att han såg fin ut.

Sen blev han rädd för högtalaren när den plötsligt dånade till precis när vi passerade utgången. Detta var precis efter att jag fattat galopp, och jag hann knappt reagera förrän vi var i andra änden av ridhuset.

Och sen var hästen som förbytt!

Han stusade runt, bockade och drog iväg. Jag hade absolut inget att säga till om och det kändes lite som att Crespo skrattade och liksom: "Hähää, jag kan göra som jag vill, blä blä!"

 

Jag försökte efter bästa förmåga att galoppera och göra lite förvänd galopp och skänkelvikningar för att få honom att tänka på annat än bus, men inte med ett jättegott resultat. När vi blev kallade till banan så kändes det som att vadsomhelst kunde hända, speciellt eftersom tävlingsbanan var utomhus och jag och Crespo är inte alltid så bekväma med varandra utomhus.

 

Men jag skulle aldrig ha tvivlat på min stjärna. Såklart fattar han när det är skarpt läge och när vi red in på banan kände jag att hans fokus var tillbaka. Sen fick jag precis som i Lycksele sitta lite passiv och mest hänga med. Jag hade lite känslan av att Crespo sa "Stör mig inte. Petar du på mig med den sporren så kommer jag att sparka mot den, bara så du vet...Sitt still och åk med!"

Även om jag hade kunnat kosta på mig några fler halvhalter, och det fanns lite mer att önska här och där så kände jag ändå halvvägs in i programmet att det nog såg rätt okej ut.

All rodeo på framridningen gjorde att Crespo var lite mer framme och absolut mer ihop än sist, och vi hade inga direkta missar.

 

När jag red ut från banan kände jag mig nöjd. Jag hade ju inte ramlat av och vi hade inte backat eller hoppat ut över dressyrstaketet. Jag anade kanske att vi skulle få snäppet högre procent än förra gången, men döm av min förvåning när jag fick protokollet och såg summan 66,21%

Helt otroligt! Jag hade nästan 7or genom hela programmet förutom någon ensaka 6,5 och en 5,5 på sista halten där han ställde ut ett bakben.

Den procenten räckte till seger och ingen var nog gladare än jag.

Skojar bara. Robert var såklart gladast av alla. Han var så stolt över sin häst att jag trodde han skulle spricka!

 

Bilderna har jag i mobilen och jag orkar inte fixa med filmer och skit nu. Jag måste verkligen sova. Gårdagen blev lång och inte hann jag få någon direkt sömn heller innan nattskiftet. Så nu säger jag godnatt och på återseende.

 

Ja, och jag behöver väl inte skriva att min häst är bäst och allt det där. Det vet ju alla vid det här laget.

 

 

 Här är då filmerna från förra helgen i Lycksele.

Som sagt så red jag väldigt försiktigt, vilket visar sig i en lång häst och obefintliga ökningar. En del missar såklart och mycket att önska.

Men jag är ändå nöjd med vår debut.

I fredags packade vi in hästen och åkte till Lycksele. När vi kom fram så skulle jag rida på framridningsbanan (tävlingsbanan var stängd) för att Crespo skulle få kolla läget lite.

Om man ska sammanfatta det ridpasset lite kort: Katastrof!

Crespo var så sjukt spänd, sprang med huvudet rakt upp och bara skrek efter andra hästar. Jag kunde inte styra honom för fem öre och efteråt var jag rätt stukad.

Jag tänkte att jag aldrig ens skulle komma till start.

 

På lördagen var det dags för vår debut. En LB:2 stod på schemat och jag kände mig konstigt nog inte nervös. Efter föregående pass så var min ambitionsnivå rätt låg och målet för dagen var att ta mig in på banan. Om jag skulle ta mig in dit så visste jag inte riktigt vad jag skulle göra, förutom att försöka rida åt rätt håll i någorlunda rätt gångart.

 

Framridningen startade i katastrof då en grind blåste igen och träffade Crespo i bakbenen när Lovisa ledde in honom på framridningsbanan. Han skrapade bort päls på båda bakbenen och blev såklart jätterädd och skärrad. Jag med.

Som tur var bästa Ida där för att hjälpa mig och hon coachade mig sedan genom framridningen som innehöll lite blandad kompott. Bitvis jättefin och rund häst, och bitvis lite studs och hopp åt sidorna.

När jag skrittade bort mot banan var mina förväntningar noll.

 

Döm av min förvåning när Crespo kändes väldigt fin och glad inne på banan. Han var avslappnad och cool och fast jag red helt på säkerhet och knappt ens bad honom om någonting förutom att gå åt rätt håll så skrapade vi ihop 60,17% och blev första utanför placering. Och då hade vi ändå två stora missar varav en gav en 3a i protokollet och den andra en 4a.

 

När det var dags för dagens start, som var samma program som igår, kändes Crespo rätt matt. Han var fin på framridningen, men eftersom jag körde på samma koncept som igår så blev han lite trött. Att minnas till nästa meeting: Rid fram lite kortare stund dag två.

Inne på banan var vi dock inte överrens. Crespo var inte alls med mig och det kändes som att handbromsen låg i hela tiden. Vi hade en del missar och allmänt så kändes det inte harmoniskt. Vi belönades ändå med 60,50% och hade en 7a mer i protokollet än igår. Även idag hamnade vi på första utanför placering.

 

Om man ska sammanfatta helgen så är jag så sjukt nöjd. Att rida in med en häst som jag dels bara haft i ett halvår, och som får en så taskig start, och sen rida på godkänd procent var mer än jag någonsin drömt om.

Att man sedan får såpass bra poäng när man rider på 30% av hästens kapacitet känns väldigt lovande inför framtiden. Jag känner att det finns så mycket mer att plocka fram i oss!

 

 

 

Bilder och filmer kommer.