Insnöad

Man kan säga att det kräksnöar ute.
Crespo är sur. Han står med baken mot blåsten och tycker synd om sig själv. Tur att han snart ska få komma in.
 
Själv är jag ganska sur också. Har försökt ta mig från stallet, till förskolan och sedan hem med Roberts monsterbil som jag hatar över allt annat. Den går inte att svänga utan att den sladdar åt alla håll. Sen är den dessutom superklen och fyrhjulsdriften funkar inte så att bo uppe på ett frikkin berg är ju ingen hit när man ska färdas i det där vidundret.
Jag använde upp hela mitt vokabulär av svordomar innan vi slutligen var hemma.
 
Crespo har vilodag idag och istället satt jag som hastigast upp på Åsnan. Jag skulle egentligen åka hem, så jag var inte ridklädd men Emma ville att jag skulle prova lite. Jag har ju sett när Emma ridit, många gånger och det ser verkligen svårt ut. Men det var ingenting mot hur det kändes! Jag slang hit och dit, kunde inte svänga eller någonting! Kände mig som en total nybörjare som aldrig suttit på en häst tidigare.
Åh, vad jag uppskattar min egen häst i detta nu!
Och min egen bil!
 
Nu ska jag ladda om inför en ny fasansfull färd ner till den bittre faderns boning där det bjuds på middag, och senare ikväll ska jag hålla mina ridlektioner som vanligt på torsdagar.
 
 
 

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0