Emily

Idag har det varit en sån där dag som gått i hundra knyck, och det kändes som att den knappt hann börja förrän den var slut.

Lillasyster Hannah, som numera också är min granne, brakade in här någon gång efter sju, och gjorde oss sällskap vid frukosten. Jag älskar sånt. Jag vill ha min familj nära, som den Kräfta jag är, och min dröm är att bo nära dem allesammans. Nu kan jag och syster iallafall vinka godnatt genom fönstret, och jag kan öppna köksfönstret och gasta att maten är klar.

Sen vad alla grannar här i hyreshuset tycker, det är väl en annan sak. I love it! (Sen kanske inte syrran uppskattar att Robert varje kväll sitter och spanar så inga "småkillar" stannar över natten, men det får hon leva med).

 

Hursomhelst lämnade jag Nikki på förskolan, hämtade upp ett viktigt papper, och åkte sedan ner till stallet där jag fixade mockningen lite snabbt och sedan löshoppade jag Crespo. Han har lite av en "roligvecka" i veckan då vi fouserar på annat än dressyren. Vi tömkör, löshoppar, rider ut och har det lite gött.

Sen följde tre timmars krattande i ridhuset. Vårt underlag är verkligen inte det bästa och det krävs rätt så stora insatser för att det ska kännas okej att rida på. Idag bestod arbetet av en hel del fastkörningar med fyrhjulingen, som är alldeles för klen, samt vansinneskrattning av kanter och hörn (jag svettades tio liter, jag skämtar inte!) samt en del kliande i huvudet och funderingar hur vi bäst skulle gå till väga.

Jag tror det gick okej, jag vet inte riktigt eftersom jag var tvungen att åka och hämta Nikki och sedan följde ungefär två timmar där jag ringde samtal, tog emot samtal, försökte ringa samtal och så några fler samtal. Allt detta medans jag duschade, förtidsröstade, handlade mat, beställde ny fläktrem till bilen och en massa andra måsten.

 

Avslutade iallafall eftermiddagen med att laga egna Friscoburgare hos syrran, som vi sedan sköljde ner med kaffe och marängsviss. Vardagslyx!

Ner i stallet igen för att fixa foder och hö, rykta Crespo och linda benen.