Emily

Den här veckan har liksom bara varit kaos från start.

Det började med att jag inte kom in i en bra rytm med nattjobbet, och kunde inte sova på dagarna. Ni kan ju själva gissa hur trött man är när man jobbar natt och sedan bara sover 3-4 timmar på dagarna.

När jag sedan skulle ställa om till en någorlunda normal dygnsrytm så tabbade jag mig lite och allt blev knas, vilket resulterade i att jag låg och vred och vände mig till 2-3 på natten.

Det funkar inte heller så bra när man ska upp och rida tidigt på morgonen innan jobbet.

När jag kom fram till lördag så stod ett 12-timmars jobbpass på schemat. Det hade säkert gått bra om:

Men jag tog mig iallafall iväg till Åsele igårkväll, men pågrundav förseningar så red jag inte förrän vid 22.45 på kvällen! (Hade alltså inte behövt stressa sönder innan avfärd).

Träningen gick kanon! Crespo kändes fin från början och vi red lite programdelar med förvänd galopp och skänkelvikningar. Jag var så lycklig efteråt att det inte gjorde så mycket att klockan hann passera midnatt innan jag sa godnatt till Crespo.

 

Imorse var jag dock inte fullt så lycklig när jag steg upp 6.30 och ridningen var inte min starkaste insats. Crespo kändes också trött och lite matt, men han kämpade på bra och vi fortsatte med arbetet från igår.

Ida skrattade åt mig efteråt, för jag var verkligen smälld. Ansiktet var rött som en tomat och jag bara flämtade efter vatten. Har nog aldrig varit så slutkörd förut i mitt liv!

 

Katarina verkade dock rätt nöjd med oss faktiskt och hon tyckte att jag skulle skippa LB helt och gå upp i LA direkt.

Själv är jag lite tveksam till det, för den enda LA-klass som går i Nordmaling nästa söndag är LA:4 och den känns väldigt svår.

Inte hemma och inte på träning. Men på tävling är det liksom en annan grej, och vi har ju som sagt bara tävlat en gång och är verkligen nybörjare på detdär.

Tror jag ska rida LB på söndag som planerat, och sedan satsa på att rida LA efter sommaruppehållet.

Ska rådgöra med Ida imorgon.

 

Efter dagens pass skyndade vi oss som tusan hem. Nikki skulle komma hem, vi hade en grävmaskin att lämna tillbaka och det skulle firas födelsedag i Nästansjö och slutligen skulle Robert dra iväg på en ny arbetsvecka.

Med risk för att låta som en lat jävel så måste jag säga att jag är rätt trött nu.

Men jag får skylla mig själv, istället för att sova så sitter jag och laddar upp lååååååånga klipp från träningen på YouTube.