Som balsam för själen.

Igår hade jag en lite jobbig kväll.
Som förälder önskar man ofta att man hade mer egentid. Att få vara ensam hemma en kväll, ligga på soffan och se en film, äta glass och inte behöva serva någon med kvällsfika, läsa samma tradiga barnbok som alltid, snyta näsan, komma med vatten, sjunga godnattvisa och så vidare.
 
Men plötsligt händer det. Igår skulle Nikki sova över hos en kompis för första gången. Det kom helt oväntat för min del och genast fick jag svår ångest. Nikki själv visade ingen som helst oro och avböjde flera gånger mitt erbjudande om att komma förbi med gosedjur och snuttefilt.
"Men mamma, jag är ju sex år. Och jag får låna gosedjur av Aurora!"
Så jag fick min egentid.
Den spenderades dock inte framför någon film tillsammans med Ben&Jerry, utan mestadels ihopkrupen på en stol med telefonen i handen i väntan på att den skulle ringa och meddela att Nikki ångrat sig och ville komma hem.
Men telefonen var tyst och någon gång efter midnatt gick jag motvilligt och la mig.
Självklart gick allt bra, Nikki hade superroligt och kom inte hem förrän halv två i eftermiddags.
 
Klart att man inte vill vara hemma med mamma när man har en kompis med egna ponnyer!
 
Mammaångesten släppte tackochlov under natten och imorse hade jag den mest gemytliga morgonen på länge.
Jag vaknade av mig själv strax efter sex, hoppade i ridbyxorna och åkte ner till stallet.
Fodrade och släppte ut hästarna. Mockade, slog lite färskt gräs till Crespo, lät honom gå och beta nästan i en timme, sadlade, red, putsade grejerna, kramade Crespo, fyllde vatten och bara donade på i lugn och ro utan stress. Helt själv.
Det var faktiskt helt underbart härligt.
 
 
 
Och lika härligt var det att få tillbaka sin lilla unge sen, som var fylld av historier om allt de hittat på.
Eftermiddagen spenderade vi först uppe i Golisen hos min mormor, där det bjöds på nybakta bullar och kaffe. Sen åkte vi vidare till min mamma där vi åt middag och plockade med oss syster hem, och sen på kvällen efter att jag gjort bort stallsysslorna så kom Hansson förbi med en kladdkaka som han bakat. Den smällde vi i oss medan vi tittade på en tecknad film.
En perfekt dag, som nu avslutas tillsammans med Robert som kommit hem.
Jag fick é bäst!

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0