Crespo - stridshingsten

Crespo genomgår någon slags identitetskris just nu. Han tror nämligen att han är pappa till de två fölen som finns på gården i Åsele, och han tar rollen som deras beskyddare på fullt allvar. Så fort de är utom synhåll så står han och skriker efter dem och han ska hela tiden ha koll på var de är någonstans. De andra hästarna skiter han fullständigt i. Det är bara hans små fölungar som existerar just nu.
 
Det var även något jag fick känna på i ridningen idag. När jag skulle skritta fram höll nämligen Crespo på att gå ut genom ridhusdörren med mig på ryggen. Han skulle liksom bara ut till sina barn, och när jag försökte förklara för honom att vi skulle vara kvar i ridhuset och jobba, blev han minst sagt sur och började muppa sig och lägga bak öronen och sparka mot mina skänklar.
Ursäkta mig!?
 
Crespo gjorde dock ett stort misstag idag. Han uppförde sig nämligen inte alls särskilt bra inledningsvis, men vad han inte visste var att Ida var på väg till ridhuset, och när hon fick syn på hans okoncentrerade beteende så föreslog hon att han behövde mjukas upp och gymnastiseras.
Det innebar alltså att vi fick jobba förvänd galopp. Jag fick rida från rättvänd galopp, över diagonalen och sedan rida förvänd galopp. På långsidorna fick jag först rida förvänd sluta, sedan ett varv på volten och sedan nästa långsida i rättvänd öppna. Fast fortfarande i förvänd galopp. Fattar ni ingenting? Inte jag heller, men jag gjorde bara som Ida sa och helt plötsligt hade jag en fin häst under sadeln igen.
När jag avslutade med lite trav så kändes det som att jag satt på en miljon! Så fin känsla som jag fick avsluta med.
 
Såna gånger som idag, när Crespo blir lite okoncentrerad och "dum", så är det verkligen guld att ha Ida i närheten. Hon börjar bara dra iväg en massa instruktioner, och eftersom jag är lite mån om att lära mig rida en vacker dag, så fokuserar jag mest på att göra det hon säger, och då koncentrerar sig Crespo i sin tur på vad jag säger, och så blir allt bara sådär jävla bra!
Och det är så viktigt för mig att jag känner att jag kan rida ur de där spänningarna. För det kan jag. Om jag bara sätter mig ner och rider och inte funderar så himla mycket.
Det är vår start i Nordmaling ett lysande exempel på: Han var pest på framridningen, och det var mest rodeo och kaos. Ändå lyckas jag rida ur det och gå in på banan och rida ihop 66%
DET är något jag ska lagra i mitt minne och påminna mig om alla gånger då jag vill skylla min prestation på saker som händer runtomkring.
Det spelar liksom ingen roll om det springer runt lösa hästar, eller om min häst blir skrämd av en grind/hund/paraply/högtalare eller om det blåser/regnar/är dåligt underlag. Om någon har en gul jacka eller står och fotar mig uppe på en stol ska inte ha någon betydelse, för JAG ska rida min häst oavsett vad som händer omkring mig. Jag måste vara fokuserad och ha kontroll över situationen.
Det är något jag måste komma ihåg!
 
Hursomhelst. Det blev en heldag i Åsele. Förutom att rida så pysslade jag såklart med Crespo och såg till att han hade det bra. Sen fikade vi och drack kaffe och surrade en hel del. Sen avslutade vi med att gå ut och äta och sedan åkte jag och Nikki hem till Vilhelmina igen.
Jag ska bli bättre på att fotografera om dagarna, det ser lite tråkigt ut här på bloggen. Men ni vet hur jag är, jag har inte tid med telefonen när jag sysslar med något.
Bjuder på en skrytbild istället:
 
 

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0