Emily

Tänk så snabbt allt kan vända.

I torsdags red jag ett pass på Crespo, och sen satt jag och Robert ivrigt och planerade alla framtida tävlingar, bussen vi vill köpa, stallet vi vill bygga...

Ett par timmar senare befinner vi oss på sjukstugan och sedan bar det iväg till Lycksele och sedan vidare till Umeå för Roberts del.

 

Man hinner tänka en hel del när man vistas i sjukhusmiljö, speciellt om det är något så viktigt som hjärtat som är inblandat. (Själv var jag ju lite av en veteran på akutmottagningen i mina yngre dar, men det berodde ju mest på bristande omdöme och en hel del crazy horses från Polen).

Man inser hur mycket någon betyder för en, och hur allt annat liksom hamnar i bakgrunden. Det finns bara en sak som betyder något: Att vi två ska fortsätta tillsammans och...

 

För ja, jag kanske är lite besatt när det kommer till mina djur, men det finns nog ingenting som skulle kunna få mig att strunta i dem. Hjärtinfarkter, jordbävningar, bombhot eller kidnappningar, spelar ingen roll. Mina djur ska ha mat!

Mitt i all turbulens som skedde i fredags när vi fick åka iväg akut till Lycksele spelades följande scen upp (tänk riktigt kostymdrama):

 

Robert (liggandes på en säng, med min hand krampaktigt i sin): "Du måste åka hem!"

Jag (med tårarna rinnande utmed kinderna): "Varför? Jag lämnar dig inte!"

Robert (tappert): "Du måste ta hand om djuren"

Jag (motsträvigt) "Vad spelar det för roll nu? Det enda som betyder något är du...(konstpaus) Plus att jag redan fixat både kattvakt och två hästskötare, jag är väl inte dum i huvudet heller?"

 

Nu är jag hemma igen, och har min lilla prinsessa Nikki hos mig. Katten är glad över att vi är hemma. Hästen bryr sig inte så mycket. Han surar mest för att husse är kvar på sjukhus och inte skämmer bort honom. Robert är alltså kvar i Umeå men får förhoppningsvis komma hem snart, frisk och kry.

 

Själv vet jag inte hur jag ska lyckas återhämta mig efter de här dygnen. Att oroa sig för någon annan är nog det mest påfrestande man kan utsättas för. Usch, man ska vara glad för att ens nära och kära är (hyfsat) friska. Det går så snabbt när det vänder, så man ska ta vara på varje lycklig sekund.