Emily

Måste nog tyvärr sälja min fina häst, då det tär alldeles för mycket på mitt redan svaga psyke att behålla honom. Han är jättesnäll i alla situationer och är helt underbar, förutom när han hoppar ut ur hagen eller får stora blödande sår under magen pågrundav knotten.

När han är ute i hagen så kan han lätt dra på sig små trampskador samt bli stel och spänd, tillexempel om det råkar landa en regndroppe på honom.

Allt detta gör nu att jag överväger att byta honom rakt av mot en frimärksamling alternativt ett akvarium. Om du äger ett par stickor och lite garn kan jag också tänka mig att byta, mot en mindre summa emellan.

 

Nej, skämt åsido.

Men vissa dagar undrar jag faktiskt varför jag utsätter mig för att ha en häst. Det är precis som att ha barn, man får springa före och efter hela tiden och ständigt vara orolig!

 

Imorse gjorde jag en ny hage åt Crespo. En lite större, med massor av god klöver som jag tänkte att han skulle gå och mumsa på hela dagen. Han blev supernöjd, och jag med.

Med gott samvete lämnade jag honom ett par timmar för att åka upp till mamma och rensa hallon.

 

Vid middagstid ringer Emma och säger att lilla Amie, stallets shetlandsponny, gått in i Crespos hage men att de båda går och betar i lugn och ro och verkar väldigt nöjda med varandras sällskap.

Vi har liksom gett upp hoppet om att stänga in Amie, hon rymmer ändå hela tiden. Men eftersom hon är oskodd bak och de verkade lugna och snälla mot varandra så tänkte jag att det nog inte skulle vara något problem.

Tio minuter senare ringer dock min kompis Frida med panik i rösten.

Vi körde i ilfart ner till stallet, som tur var så satt vi redan i bilen så vi var på plats ungefär tre minuter efter att Frida ringt.

Möts av en lös Crespo som galopperar runt på parkeringen och ser helt villrådig ut.

Tackochlov så kunde jag få fast honom direkt. Han är ju som bekant inte så bra på det där med vildhästliv, så han var nog lite tacksam att matte kom och tog hand om situationen, som han totalt tappat kontrollen över.

 

Tydligen så hade Amie tröttnat på att vara innanför staketet, så hon hade helt sonika gått ut, och Crespo, som trodde att det var livslång kärlek på gång mellan dem två, blev väldigt upprörd och beslöt sig för att följa efter sin käresta. Han insåg väl då att han faktiskt har en riktigt fin hoppstam och hoppade då helt enkelt ut.

Som tur är så hade han bara lyckats åsamka sig ett pyttepyttelitet sår på höger fram, och han verkade då (peppar peppar) inte lyckats dra på sig några större blessyrer. Inga brutna ben vad jag kunde se iallafall.

 

Tvättade såret och sen fick alla hästar kollektiv bestraffning genom att gå in i sina boxar. Där får de stå nu och begrunda sitt tilltag.

Ska åka ner om en timme igen och hoppas att jag inte möts av några ballongben eller posttraumatiska stressyndrom.

Hästar alltså!