Som en apa på min rygg.

Först och främst vill jag varna känsliga läsare: Foljande textrad kan komma som en chock för er alla!
 
Jag har varit på gymet.
 
Det är faktiskt sant. Och jag gick dit helt frivilligt. Eller ja, nästan alltså. Min käre vän Micke, som även går under namnet Feeder, Träningsnazi, Tjatmoster mm, gick bakom mig med en såndär grisfösare och mässade: "Du har lovat, du har lovat. Det finns ingen återvändo nu!"
 
Det var faktiskt så det började. Träningsnazi kom hem efter att ha spenderat en lång tid i lugn och ro från mig, och ni vet hur det är när man inte träffats på länge, man finner inga ord liksom. Det gäller dock inte för honom, för hans första ord var ungefär: "Var är din rumpa?"
(Och han använde inte ens ett sånt där överlyckligt tonfall som dom på Biggest Loser, utan mer... dömande typ)
Jag meddelade såklart inte att den bara har ramlat ner sisådär en halvmeter utan förkunnade istället stolt att jag tappat ungefär 11 kg det senaste året. (Det meddelade jag dock lika stolt som dom i Biggest Loser)
 
Men ni vet hur det är med folk som håller på med kost och träning och sånt där. (Asjobbiga!) Dom går liksom inte att lura, så istället för applåder och 250.000 kr så fick jag typ en utskällning för att alla mina muskler var borta.
 
Och det kanske är lite sant. Eller jättemycket sant.
Ni kan ju tänka er själva att gå från att mocka 12 boxar om dagen, släpa på höbalar, rida, sopa, bära spånbalar, kånka på fodersäckar och allt annat som hör till stallgörat, till att ställa sig på Statoil och sälja korv. Ja, det är klart att det inte är så utmanande för kroppen.
 
Så med lite övertalning, hot, mutor ("Jaja, jag lovar att OM du får lika stora vader som en Belgian Blue så köper jag nya ridstövlar åt dig!") och en massa (säkert tomma) löften om att min rumpa skulle ta sig upp till sin forna plats och att jag skulle få lika snygga armar som Kristin Kaspersen, så gav jag efter.
 
Men även om det kanske inte märks, så har jag faktiskt lite värdighet, så innan jag skulle skämma ut mig på ett offentligt gym i tajta byxor, så ville jag tjuvstarta hemma. Jag tänkte att om jag bygger upp en liten muskel innan jag går till gymet så kanske jag kan undvika den enorma förödmjukelsen i att få stå och vänta på någon biff som är nog stark att öppna dörren till omklädningsrummet.
 
Så i ungefär 3-4 veckor så har jag ålat mig på golvet här hemma och roat (!) mig mer övningar såsom benböj och Hitlers Hund mf. Det har brottartränats och det har stånkats och stönats, och tillslut kände jag mig redo, och därav den sensationella händelsen: Emily går till gymet.
 
Som ni alla vet så har ju min inställning till träning och motion överhuvudtaget kantats av utlägg som "Det är farligt att träna, man kan göra illa sig...och sånt" men jag kan lugna er alla om att jag inte ändrat inställning.
Det är farligt att gå på gym.
Idag fick jag nämligen ett blodtrycksfall i omklädningsrummet vilket resulterade i att jag föll med ansiktet in i ett skåp.
Man kan nästan tro att Gerard Depardieu är min pappa.
 
Men i övrigt är det lite för roligt för att det ska kännas bekvämt. Jag gillar ju som bekant inte att bli överbevisad.
Men å andra sidan är drivkraften att få min rumpa på plats igen alldeles för stark, så jag är redo att erkänna vad fan som helst.
 
Jag hade tänkt lova att jag ska bli bättre på att uppdatera, men dagens benpass kan eventuellt resultera i att jag överhuvudtaget inte kan sitta eller ens leva imorgon, så jag håller på det löftet ett tag.
 

Kommentarer
Postat av: Monixx

Tack för din kommentar, kul att man kanske kan inspirera nån. :) och när jag läser detta inlägg så är det med ett flin, om du visste hur lika vi är i tränings-inställning. :)) tror jag k a n ha blivit lite galen för nu tycker jag det är kul(?!) sick! Hehehe

Svar: Jamen det är ju en av de farligaste effekterna av träning. Man blir hjärntvättad och tror att något som är så jobbigt är roligt. Galet!
Emily

2013-06-05 @ 17:36:56
URL: http://monixx.blogg.se

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0