Varning för skryt.
Alltså, jag vet. Alla mina inlägg handlar om hur fruktansvärt lättsam och underbar min häst är. Men faktiskt, han äre!
Idag åkte vi till Åsele för att hämta hem honom till rätt kommun.
Lastningen tog ungefär 0,3 sekunder.
Han bara klampade rakt på. Precis som när vi hämtade honom i Umeå.
Lycka.
Det finns ingenting mer irriterande än en svårlastad häst, och eftersom jag bor i inlandet, a.k.a platsen som Gud glömde, så underlättar det verkligen att ha en häst som gillar att åka.
Här måste man nämligen åka minst 25 mil vad man än ska göra. Veterinär, tandläkare, tävling, träning... Allt ligger långt bort.
Sen stod han helt stilla hela vägen hem (fast visserligen är ju Åsele nästgårds, bara 7 mil) och när vi skulle lasta ur möttes vi av en utmaning som iallafall jag trodde skulle få honom lite ur balans.
På Vilhelmina Ridklubb har vi nämligen två väktare som patrullerar runt området dagarna i ända och kollar att läget är under kontroll. Dessa två väktare kom springande i full fart när jag skulle lasta ur, och hoppade nästan in i Crespo i sin iver att få kontrollera släpet.
Men inte ens detta aningen påstridiga välkomnande fick Crespo ur fattning. Han inspekterade sina nya vänner lite fundersamt, och sen tittade han på mig liksom för att säga: "Seriöst matte? Bor dom också här?"
Sen fick pållen gå in i stallet och byta kläder för att sedan ta plats i sin nya hage. De andra hästarna sprang runt och blev rätt så uppspelta av sin nya bekantskap, men Crespo ägnade sig helt åt att äta hö och spana ut mot sjön. Han är så cool!
Ja, jag kommer att fortsätta skryta om min häst. Det kan ni unna mig.
För som alla hästmänniskor vet, så kommer det förr eller senare perioder som inte är lika roliga. Hästen blir halt, sadeln passar inte längre, hästen tappar skor, hästen blir skadad, hästen vägrar gå in i släpet, hästen vill inte krumelura med benen utan bara kasta matte ur sadeln...osv, osv.
Man får njuta medan man kan. Det gör då jag, i fulla drag.
Nu är hela familjen hemma för lite intagande av middag och lite andningspaus. Sen bär det iväg till stallet igen för ridlektion med bästa eleven tillika kusinen Natali, och såklart en massa mys med Crespo.
Kommentarer
Trackback
