Emily

Imorse åkte jag och Natali till stallet tidigt och hjälpte Madde att släppa ut hästarna och fodra.
Sen löshoppade vi Eponia, och jädrar vad hon tyckte det var roligt.
Jag visste inte hur mycket hon var löshoppad innan, så jag tänkte mest att hon skulle få prova på, kolla in de konstiga plastbanden som vi byggt banan med, och kolla hur det var att hoppa lös.
Inga problem för rödhättan inte.
Hon hoppade som om hon hade vingar och seglade lätt över oxern på 120.
Jag iddes inte höja något mer då jag vet att Eponia kan hoppa högt. Jag vill mer se hennes teknik, hur hon hoppar.
Det jobbiga med en häst som hoppar så bra som hon är att jag måste skärpa mig. Jag menar, hon kliver över 120 som ingenting, men jag tycker fortfarande att det känns högt när hindren ligger på 90 cm.
Jag är en fegis.

Efter att jag plockat bort plastbanden och Natali skrittat av Eponia så sa jag att hon kunde släppa henne lös medan vi byggde bort hindren.
"Men tänk om hon börjar springa runt igen då?" funderade Natali.
"Knappast!" sa jag. "Du får se själv vad hon kommer att göra..."

Och precis som jag anade så följde Eponia Natali som en hund hela tiden.







Nu har jag lyckats sova ett par timmar på eftermiddagen och ska snart pallra mig i väg på jobbet. Jobbar 21-08 och imorgon blir det nog antingen vila eller skritt för Eponias del. Hon har jobbat på rätt bra nu i fyra dagar i rad, så då är det dags för lite ledigt.