Emily

Jag bryter bloggtystnaden för att jag är jävligt irriterad.
Kanske kan jag inte skriva om jag inte får irritera mig på folk?
Tur för mig då att jag befunnit mig en hel del nere på Vilhelmina Ridklubb idag, och det om något gör mig irriterad.
I vanliga fall är det folk som inte tar hand om sina hästar som får mig att se rött, men idag är det hundfolket.

Jag ska inte gå in på detaljer eller hänga ut någon, för folk blir så jävla stingsliga när man dumkallar dem i bloggar, så jag ska försöka låta bli.
Jag kallar mig inte hundexpert för fem öre, men en sak som jag lärde mig redan när jag var liten och dagligen promenerade Ekorrbacka runt med farfar och hundarna Amir och Rajja var följande; man pryglar inte upp en hund som rymmer och sedan kommer tillbaka.
Det gör man inte.

Vad jag har lärt mig är: Om hunden rymmer och sedan kommer tillbaka, så släpper man in den i bilen, kör en vända (om nu hunden uppskattar bilturer) för att på så sätt lära hunden att det var bra att den kom tillbaka. Att komma tillbaka är trevligt, att komma tillbaka är kul och då får man göra roliga saker.

Vad man inte gör är: Kasta sig över hunden, dra på den ett koppel för att sedan rycka, slita och dra hunden runt på marken samtidigt som man trycker ner den med handen.
Det kommer nämligen att lära hunden att det är obehagligt att komma tillbaka till matte/husse för då får man ovett. Då tycker hunden förmodligen att det nästa gång är en bättre idé att sticka iväg och istället kanske bli överkörd eller på annat sätt hamna i olycka.

Man kan inte, och det här gäller alla djur, bestraffa i efterhand. Ska man bestraffa ett djur på något sätt måste man göra det direkt det händer. Ser du att hunden rymmer och du lyckas ta den på bar gärning, javisst, då kan du förklara för den att det var dumt. Rymmandet var dumt, men att komma tillbaka är bra.
Det är likadant som att du inte kan låta en häst bli utan kvällsmat för att den bet dig i armen på morgonen. Hur fan ska den förstå sambandet?
Att ge den en hurring i samma ögonblick som den hugger dig; fine!
Men inte två timmar senare.

Jag tycker att ovanstående resonemang borde hamna under kategorin sunt förnuft, och det om något är väl vad man skulle kunna förvänta sig av medlemmar i brukshundsklubbar? Eller?